Hemligheter

Behöver jag nämna att jag ska till jobbet? Känns som att det är det enda jag skriver om för tillfället och tycker själv att mina inlägg är lite smått tråkiga och meningslösa. Förklaringen är egentligen ganska enkel. Man väljer helt och hållet själv vad man vill dela med sig av i bloggen. Och när det kommer till mitt privatliv så är jag väldigt noga med att hålla det utanför bloggen. Självklart dyker bilder upp på nära vänner då och då eftersom dom är okej med att visas på min blogg men vissa personer vill jag hålla utanför så som familj mm.

Med tanke på att man vet inte vem eller vilka som läser bloggen vill jag inte dela med mig av mina "djupaste" tankar och känslor. Det är sånna delar ni vet man skrev i en dagbok och gömde och bara hade den för sig själv. Så nu vet ni varför min blogg inte innehåller så mycket privata delar.

194 dagar kvar tills jag & Sara åker till Dubai!


Idag Är Ingen Bra Dag

Hej på er. Har nyss kommit hem från jobbet. Började halv åtta imorse och är helt slut. Vi jobbade som galningar för att kunna sluta tidigare och det lönade väl sig. Fick sluta en timme tidigare. Men ryggen har gett upp igen så den krånglar som tusan. Slog i huvudet i en hylla också. Bra va? Värker som attan. Men får skylla mig själv eftersom jag stressade.

Mitt upp i allt så dyker folk upp mitt framför ögonen som man en gång stängt ut ur ens liv. Ni vet när man får den där känslan av en stor klump i magen och det känns som att hjärtat ska hoppa ur kroppen. Sen har jag blivit mer än besviken på folk idag. Förlåt för en otroligt negativ Veronica. Hoppas hon försvinner snart och blir positiv istället. Haha. Vi hörs lite senare.


Alla Förtjänar Att Vara Lyckliga & Må Bra

Jag kan säga att jag har nog varit världens osäkraste person med inget självförtroende alls. Inte kunna stå för vad jag tycker, vara känslig till tusen och ta åt mig all negativtet andra gett och brutit ner mig totalt. Känna att jag inte är värd bättre och leva på botten. Jag har varit som en tom person på utsidan som inte visade några känslor alls inför andra men när jag var för mig själv vällde känslorna ut och det var som att det inte tog slut förrän jag inte var själv igen och spärren kom fram och man visade inte några känslor.Jag har i så många år anförtrott mig till andra och känt att jag behövt någon att luta mig på. Jag har helt enkelt varit svag. Jag har blivit sviken så många gånger att jag tappat räkningen och haft folk med dåligt inflytande nära mig som har fått mig att tro att jag inte förtjänar bättre. Att alla är bättre utan mig. Att jag är den jag är men det finns bättre.

Jag kom till en punkt för lite minder än ett år sen. Där jag sa till mig själv "vad håller jag på med, jag är ju patetisk". Pappa hade talat om flera gånger att jag förtjänar bättre och stå upp för dig. Gör din röst hörd. I början lyssnade jag inte man tänker ju ja det är min pappa det är meningen att han ska säga sånt. Men sen började jag lyssna. Tog in att ingen förtjänar att må så. Bröt all kontakt med de personer som fick mig att må dåligt. Började umgås med de som fick mig att må bra känna mig nöjd med mig själv, spendera mer tid åt min familj och framför allt mer tid för mig själv. Insåg att jag behöver inte tex en pojkvän eller speciell umgängeskrets för att känna mig trygg eller att må bra. Du kan vara exakt vem du vill. Umgås med vem du vill. Det är du som bestämmer det inte någon annan. Att visa känslor/dela med mig av känslor kommer jag nog alltid ha svårt för. Det är saker som har hänt som har gjort att det blivit så men det blir bättre så det är klart på bättringsvägen.

Fick frågan igår är du lycklig? Och det känns verkligen skönt att säga att ja jag är det. Jag har helt underbara vänner, min familj går inte att beskriva hur fantastisk den är, jag älskar mitt jobb och har massa tid för mig själv då jag kan plugga och bara ja vara. Så ja jag är lycklig och mår verkligen bra. Står på mina egna ben, säger ifrån, kan ta hand om mig själv och det viktigaste jag har bra självförtroende och tycker om mig själv. Jag har helt enkelt lärt mig att alla förtjänar det bästa och man ska inte låta någon/något stå i vägen. Låter väldigt klyschigt men du förtjänar din egen lycka och alla är underbara på sitt sätt. Såhär tänker jag om personer som betett sig illa som jag sagt upp kontakten med.

Du hade det, du förlorade det, du får aldrig det tillbaka. Glöm aldrig det.


Ett År Sen

Idag har 91:orna sin studentbal. Gud vad tiden går fort. Ett år sen idag som jag hade min.


Hårdilemma

Jag har de tre sista åren haft kort hår. Eller ja när det har blivit långt(längre) så har jag klippt page. Så frågan är nu ska jag låta håret växa och kanske klippa upp det lite och göra mer en frisyr av det eller klippa page igen? Vad tycker ni?

 


Undrar Hur Folk Tänker Ibland

Jag har blivit antagen till några kurser som jag har sökt och den ena startar förste juni. Anledningen till att jag ska läsa några kurser är att jag vill börja plugga nästa höst och det finns en utbildning jag vill gå och då måste man ha läst vissa kurser. Som tex Engelska B som jag har valt att läsa. Jag började läsa den i gymnasiet men hoppade av eftersom läraren var långt ifrån en bra lärare. Men den kursen är nästan ett måste för att kunna söka utbildningar idag.

När jag kollade min mail igår så stog det att jag hade blivit antagen och att de skulle höra av sig om när det är kursintroduktion. Så fick jag ett mail idag om att det är på tisdag nästa vecka klockan ett. Jag har valt att plugga kurserna på 25% på distans eftersom jag jobbar och jag vill kunna plugga i lugn och ro. Men hur kan man då lägga en introduktion klockan ett? Borde inte man förstå om man väljer att plugga på distans, alltså plugga hemma för att man inte kan plugga på något annat sätt? Hmmmm, bra fråga. Får se vad dom svarar på mitt mail.

Ska krypa ner under en filt och titta på säsongsavslutningen av Gossip Girl. Lovely!


Tillbaka På Ruta Ett

Solen har gått och gömt sig och det ösregnar istället. Försöker skylla det på min kompis Sara men det går väl sådär. Håll tummarna att hon kan fixa lite sol. Nej skämt osido. Lyckades glömma mitt paraply hem så att jag såg ut som en dränkt katt är väl bara förnamnet. Men varför är det uppehåll när man sitter på bussen men så fort man går av så börjar det spöregnar. Jag tror helt seriöst att det är gud som straffar mig för något och sitter och skrattar åt mig när jag blir dyblöt och springer hem. En dag ska jag allt ge tillbaka. Får försöka skicka tillbaka regnet hur det nu ska gå?

Allt går just nu upp och ner. Mest på jobbet. Jag har jobbat där nu i sju månader. Är timvikarie i poolen så har jobbat på mitt jobb i sju månader som vikarie. Men hon som jag jobbar för ska komma tillbaka nu efter sin sjukskrivning. Jag har en vecka kvar på jobbet som jag vet säkert. Sen den 10:e kommer hon tillbaka fast då ska jag också jobba så vi är två. Det är mest för att hon ska känna på lite hur det känns och komma tillbaka till rutinerna och ta allt i sin takt. Sen har hon pratat om att hon ska bara jobba två dagar i veckan till att börja med i maj månad. Men vem har sagt att hon ska jobba två dagar i rad? Det kanske hon inte orkar. Känner bara att allt blev plötsligt väldigt jobbigt. Ska jag hålla på och flänga fram och tillbaka för att rätta mig efter dom? Nej jag tror faktiskt inte det. Jag älskar där jag är nu,barnen och fröknarna men jag måste göra det som är bäst för mig.

Vi ska ha ett möte snart och se hur allting blir. Känner bara att det är en stor tyngd som jag vill bli av med. Känner att alla kurser jag har gått för att dom ska få det så bra som möjligt har varit helt i onödan och slöseri med tid även om kurserna är bra att ha så är det så man känner just nu. Allt kom så plötsligt, det var egentligen meningen att hon skulle vara borta fram tills hösten. Så där kom en liten chock. Men det är väl bara till att gilla läget? Det löser sig alltid på nåt sätt.

Hoppas På Att Morgondagen Blir Bättre


Dubbelkolla kanske inte vore så tokigt eller?

Nu är det bara två dagar att jobba kvar! Underbart. Har dock så mycket att göra just nu så har jobbat över två dagar i rad. Men snart är jag allt ledig. Eller på fredag har jag en utbildning på tre timmar. Men jag har ju sovmorgon och utbildningen är mellan nio och tolv. Gud så härligt. Hade fått mail idag från hon som håller i utbildningen. Det var mest att man skulle skriva ut och ta med grundläggande steg till utbildning och sen var det en deltagarlista. Först skrev jag bara ut allt. Häftade ihop häfterna och la ner det i väskan. Men sen när jag satt ute när jag hade slutat så tittade jag igenom deltagar listan. På listan står det alla som ska vara med vid förnamn och efternamn och sen strå det vilken avdelning man tillhör. Som jag tex tillhör Service Måltider eftersom jag är med i vikariepoolen. Men hon som hade skrivit listan hade skrivit fel. Och först skrattade vi så vi grät. För det är ju trots allt roligt. Men sen tänkte man att borde man inte dubbkolla innan man skickar ut sånt här? Jag hade i alla fall gjort det. Pinsamt att det är kommunen (jag jobbar i kommunen) som har skrivit och skickat ut det. Jag hade väl inte blivit sådär jätte glad om det hade stått så bredvid mitt namn....

Här är den låten med Anna Bergendahl som jag har kärat ner mig i!


Har Funnit Sin Väg Tillbaka

Jag har inte bloggat som ni märker på ett bra tag och ska försöka förklara varför. Jag och Kim var i England och hade en underbar resa men när jag kommer hem så började allt snurra till sig. Verkligen allt. Jobb,vänner och allt där emellan ja you name it. Tänk er att ni befinner er i ett stadie i livet då allt bara är trassligt och du har gett upp för du orkar inte reda ut det. Du bara lever med det. Men jag kom till en punkt för några/någon vecka sen att nej nu orkar jag inte mer. Jag insåg för första gången dom här månaderna att såhär kan jag inte ha det. Jag såg bara efter alla andra och glömde totalt bort mig själv. Men nu har jag börjat tänka mer och mer på mig själv om hur jag ska ta hand om mig för att jag ska må bra.

Jag har tagit beslut om det ena och andra för att för att få mig själv att må bättre och jag känner redan nu att det är på god väg. Denna tiden har jag varit stressad konstant, jag har inte kunnat koppla av. Vilket jag fortfarande inte kan. Och det har slutat med att min rygg och nacke har börjat krångla. Krångla och krångla men eftersom jag är stressad jämt och ständigt så blir jag spänd och det sätter sig i rygg och nacke vilket slutar med fruktansvärd värk. Jag håller just nu på att leta efter en massör eller osteopat som kan hjälpa mig att få bort spänningarna och samtidigt lära mig att hantera stress.

Jag måste även säga att jag är idag inte samma person som jag var innan jag åkte till England. Jag tänker på ett helt annat sätt, ser livet på ett helt annat sätt. Jag ska nu fokusera på mig och vad jag behöver. Man kan vara snäll men man får inte vara för snäll. Vilket jag har märkt slår tillbaka. Så nu hade jag tänkt att återgå till bloggandet och dela med mig av mitt nya jag! Hoppas ni får en fortsatt trevlig fredag. Jag har kurat upp mig i sängen med en stor godispåse och tv-serien vänner så klart!


Söndagsmiddag Och Plugg

Kom hem för knappt en halvtimme sen och har nu slagit ner mig i sängen med godis. The Hills går på mtv just nu så självklart kollar jag på det även om jag har sett avsnitten innan. Pratade med Louise(min kompis som är i USA) och har berättat för en om saker angående resan. Jag berättar för er mer i veckan. Istället för att ge er små detaljer så ska jag försöka att berätta det mesta samtidigt. Men just nu håller jag det hemligt så får ni veta i veckan. Jag berättade som sagt för Louise och tårarna bara rann. Nu säger vi till varandra"vi ses snart"istället för att vi ses i vinter.

Det finns så mycket tankar och känslor jag vill släppa ut. Men inte här på bloggen. Jag har lust att skriva vad jag känner om saker som rör sig i hjärtat och hjärnan. Men jag har valt att inte göra det. Mina känslor/tankar angående vissa områden måste jag hålla för mig själv.

Dom här två månaderna jag har kvar här kommer rusa fram och jag hoppas verkligen att jag hinner få mitt körkort innan. Jag har fyllt i min profil (har inte skickat in den än) att jag vill åka den 14:e december och jag hoppas att jag kan göra det. Ikväll ska jag bara ägna mig åt körkortsteorin och jag kämpar nu så gott jag kan med det. Jag anpassar mitt jobbet efter körlektioner så gott jag kan. Måste säga att det är TUR att jag inte går i skolan. Hur skulle jag klara detta om jag gick i skolan? Är stolt över Louise som klarade detta när hon gick i skolan. Nu jobbar jag, spenderar mycket tid på bilskolan och pluggar mycket hemma. Louise hade allt det plus skolan. Jag är stolt över dig.

Nu ska jag återgå till min körkortsteori så hörs vi lite senare♥

Vi ses snart!



Louise

Min barndomsvän Louise åkte som au pair till USA nu i augusti i år. Hon bor nu i  Scarsdale New York och tar hand om två barn. Jag pratar med henne på skype flera gånger i veckan och varje gång jag pratar med henne, läser hennes blogg eller tänker på henne så längtar jag mer och mer tills jag ska åka. Du anar inte hur mycket jag saknar dig gumman.

Jag läser hennes blogg varje dag. Är ni nyfikna på hur en au pair har det i USA och vad hon gör på dagarna så tycker jag absolut att ni ska besöka hennes blogg. Klicka på bilden för att komma direkt till hennes blogg.

Om ni vill anmäla er till Veckans Blogg så kan ni göra det i inlägget nedanför

Måndag

God morgon på er. Idag blev det inget jobb. Men ringde ner till kontoret och sa att jag är frisk så jag kan börja jobba igen. Så imorgon ska jag jobba. Vet inte vart än bara. Min chef skulle ringa tillbaka i eftermiddag så då vet jag vart jag ska vara imorgon. Hur underbart det än är att vara hemma så ska det bli skönt att jobba igen.

Idag är det underbart väder. Så jag ska ta och göra lite kaffe och sätta mig på balkongen och njuta av det fina vädret. För övrigt så blir det bara att plugga körkortsteori. Det är det som är inplanerat. Vad ska ni göra idag?

Jag fick frågan av en läsare igår om jag är nervös för att åka. Men det är jag faktiskt inte. Jag tror att jag kommer bli väldigt nervös när det närmar sig. Det är ju trots allt lite mer än två och en halv månad kvar. Så jag tror att jag kommer vara väldigt nervös sista månaden. En annan anledning till att jag inte är nervös kanske är för att man får sin familj ca en månad eller mindre innan man ska åka. Och då tror jag att det kommer bli väldigt nervöst. Har ni någhra frågor angående min au pair resa så är det bara till att fråga.

Min önskan just nu är att få en bra familj och hamna i New York området.


So Far So Good

Tro det eller ej städningen är i full gång. Eller jag jag var väl rättare sagt tvungen. Katten rev ner än nlomkruka och det var jord överallt. Så det var bara till att börja städa. Det var väl hans sätt att säga"nej du får du banne mig sluta sitta vid datorn och börja städa lite". Det börjar bli bättre här inne nu och är klar om en liten stund.

Jag tittade på tv programmet Ellen samtidigt som jag städar(jag lovar jag städade samtidigt). Det var en sak som berörde mig väldigt mycket. Hon är gay i serien och i verkligheten. Men i serien så berättade hon för sin chef ja att hon var gay. Och hans reaktion gjorde mig riktigt sur och samtidigt ledsen. Han sa till henne att jag vill inte att du passar mina barn mer, du kan trycka i dom massa ideér. Jag vill inte att mina barn ska bli gay. Och barn får inte längre komma till bokaffären(stället hon jobbar)  när du jobbar. Då vände Ellen på klaccken och sa"då tänker jag inte jobba här mer".

Varför ser vissa när på homosexuella? Dom är intre mindre människa än vad vi är. Eller hur? Bara för att dom har en annan sexuell läggning gör inte dom till något att se ner på. Dom förtjänar våran respekt minst lika mycket som alla andra gör. Det är bara vad jag tycker. Nu ska jag koppla av med lite kaffe.

Det börjar kännas rent och fräscht - Vad tycks?


Växer Jag Upp För Fort?

Jag märker mer för dag och dag att jag verkligen har utvecklasts som person. Jag kan stå på mina egna ben och stå upp för mig själv. Börjar tänka allt mer på att jag ska åka och hur jag vill att min framtida lägenhet ska se ut och vart jag vill bo. Medans några av mina vänenr mest orar sig över vad dom ska ha på sig imorgon och vilken krog dom ska gå till på fredag/lördag. Jag känner mer och mer att vissa av mina kompisar och jag börjar bli allt mer olika.

Det är en av anledningar till att jag tycker att det ska bli så skönt att komma iväg. Jag kan göra vad jag vill och komma på vad jag verkligen vill samtidigt som jag utvecklas som person. Så när man ser hur några av mina vänner beter sig så känns det faktiskt lite som en lättnad att jag ska åka.

Det finns ju trots allt ett bra talesätt som lyder : Vänner är de som finns där när andra försviner.


Tänk På dig Själv I Första Hand ♥

Jag har sedan jag var liten varit noga med att göra andra glada. För jag vill helt enkelt att alla ska må bra. Jag har tänkt på deras lycka framför min egen. Man har ställt upp på saker för att göra andra glada. Och nu efter åt kan jag fråga mig, varför gjorde jag det? För det slutade alltid med att jag ansträngde mig för att göra någon annan lycklig. men det slutade med att jag blev olycklig. Jag vill inte andra ska må dåligt.

Min pappa har alltid sagt till mig att jag är för snäll. Att jag är alldeles för snäll mot alla andra och tänker för lite på mig själv. Jag har i stort sett låtit folk köra över mig och sen kännt att det var mitt fel även om det inte ens var det. Men man kommer till en punkt i livet när man känner att man har fått nog. Det var inte alls länge sen jag började ta åt mig det min pappa har sagt till mig hela tiden.

Jag kände att varför ska jag ställa upp för andra för att få dom att må bra när jag inte mår bra? Jag måste må bra i första hand eller hur? Du måste känna dig bra med dig själv först. För det är viktigare att du mår bra. Du ska tänka på dig själv i första hand. Man är inte självisk om man tänk på sig själv i första hand. Jo det är klart det finns gränser. Men du ska göra det som gör dig lyckig och som får dig att må bra.

Mycket har hänt som har gjort att idag kan jag faktiskt säga att jag inte är olycklig längre. Jag tänker på vad som är bäst för mig i första hand. Jag gör det som jag vill och det som jag behöver. Så glöm inte det. Ni förtjänar att vara lyckliga. Det finns tyvärr många som mår bra av att någon är olycklig.


RIP Patrick Swayze

Ni kommer ihåg honom från Dirty Dancing. Som var en underbar film. Han har varit sjuk i cancer länge och gick bort i natt efter har kämpat mot cancern i 20 månader. Han blev bara 57 år. Vila ifred, du finns i våra tankar.
Bild från filmen Dirty Dancing


Därför Anmälde Jag Mig Som Au Pair - Varning För Långt Inlägg

Jag och min syster åkte till USA förra våren och jag blev helt kär med en gång. Min syster skulle egentligen åkt som au pair men valde att inte göra det. Under hennes process med anmälning och intervju fick jag upp ögonen för det. Sen har jag egentligen inte lagt så mycket tankar bakom det förrän denna sommaren. Min kompis Louise åkte nu i augusti och under dom sista månaderna hon var här kände jag att det där vill jag göra. Jag måste göra det!

Det lät både helt underbart men ändå skrämmande. Att jobba i USA är en dröm för mig. Jag får jobba med barn vilket jag tycker är så himla roligt. När jag har varit med min kusin(hon är sex år) och hon henne skratta eller bara le det värmer i hela hjärtat, att se ett barn vara lycklig och glad ger mig glädje. Men när jag ser henne gråta så känns det som en kniv i hjärtat. Jag vill inte se barn gråta. Så jag vill helt enkelt åka som au pair och ta hand om barn för att jag tycker om det.

Man har sina upp och ned gångar i sitt liv och jag har haft ganska många nedgångar dom sista månaderna. Och då har jag alltid haft detta i min åtanke. Jag vill åka som au pair. Jag skickade in ansökan till sts för ett par veckor sen och har fått alla papper man ska fylla i. Jag har inte varit på intervju än med tanke på att det är en kursavgift som jag inte har kunnat betala innan. Så jag hoppas att jag får en intervju inom dom närmsta veckorna. Jag har anmält att jag vill åka i december, det är därför jag redan har fått alla papper.

Man har ju självklart hört både för och nackdelar med att åka som au pair. Men jag vill få min egen uppfattning. Jag vill få min egen syn på det. Självklart kommer jag sakna min familj otroligt mycket och även  mina vänner. Men jag ser denna chansen att göra någonting jag tycker om samtidigt som jag utvecklas som person. Jag gör detta för min egen skull. Jag tänker på mig själv kanske för första gången i mitt liv. Jag har låtit andra gå för mig nästan hela mitt liv. Så nu bland dom första gångerna i mitt liv tänker jag på mig själv.
Syrran & jag på Bronx Zoo

Tiden Går Så Himla Fort

Nästan 4 månader sen balen och studenten. Tiden går alldeles för fort. Det var två helt underbara dagar!


Världen Är Allt Liten Ibland

Jag var inne på Kissies blogg igår och såg hennes inlägg om hennes nya "boyfriend". När jag fick syn på en kille där bläddrade jag upp igen och jag kände verkligen igen honom. Så kom jag på vem det var. Han var tilsammans ett tag med en gammal klasskompis till och jag tror jag träffade honom en gång. Är världen liten eller ursäkta språket eller är killen desperat?

Jag måste bara skirva att idag är det 11 september - åtta år sen wolrd trade center - Till minne av er alla som gick bort den dagen.


Tidigare inlägg Nyare inlägg